Djungelspan

Fast jag numera är utekatt håller jag mig helst hemma på altanen, ca 20 meter utsträcker jag mitt revir till. Det beror inte på feghet, fattas bara!, det är bara så onödigt att mucka bråk med andra katter, att anspråka på mer yta känner jag inget behov av.
För att sträcka på tassarna..eh..mattes ben, tar jag med henne på en runda runt kvarteret varje dag. I den rundan ingår att besöka jättedjungeln. Matte kallar den 50 meter dunge. Bah!

Hon vet inte vad hon talar om. Jag lovar, här jamar vi stoooor djungel, den sträcker sig så långt ögat kan nå. När man kommer en bit in krävs machete, nåt som matte, trots mina enträgna jamanden, glömt inköpa. Jag har kollat in verktygslådan och där finns en kofot (ypperlig att knacka lejon i skallen med) men den vill inte matte ta med sig på promenaden, påstår att det ser suspekt ut. Vidare ligger där en skruvmejsel, jättebra när man ska skruva i saker, säger matte. Men varför har hon aldrig använt den? Det fattas ju en och annan skruv om jag så jamar…

Det luktar lejon, men var är dom?

Nyss utkommen från djungeln. Fortfarande observant. Man kan aldrig vara nog försiktig när det gäller lejon.

Celebert besök

Idag kom Sippo intassande, helt utan förvarning. Matte slängde sopor och vips kom han. Inte från soptunnan får man hoppas…
Sippos husse (och matte) blev en aning byxis. Matte för att hon vet hur undergiven jag är och Sippos husse för att han tycks veta detsamma. Människor…bah!
Klart jag blev fundersam, speciellt eftersom jag låg i fåtöljen Sippo gav mig, omklädd av matte visserligen, men vi katter har ett doftsinne utan dess like. Var han ute efter fåtöljen?

Nej då, Sippo sniffade runt: sängen, böckerna i bokhyllan, min skivsamling, min filmsamling, allt verkade falla honom i smaken. Stor credit att han inte var det minsta angelägen att bevista min matplats. En katt med stil. Snygg som attan.
Inte gjorde det saken sämre att hans husse kelade med mig och bad matte om att få ta med mig hem, min glansiga päls föll honom visst i smaken. Matte satte P för flyttplanerna. Skönt.

Himla skön fåtölj. Undrar varför jag somnar stup i kvarten?

Bloggkalas!

I går var det bloggträff hos Sippo, Tindra och husse. Vi hade så trevligt, matte och jag.
Jo, ni läser rätt – jag vågade mig fram att hälsa! Och inte var det farligt inte, jättesnälla mattar och hussar skakade jag tass med. Tyvärr såg jag inte till Sippo men jag misstänker att han och Tindra höll ställningarna inomhus.

När matte och jag kom hem fick jag gladspatt på den roliga leksaken jag fått av Sippo och Tindra.

Visst ser den lite uppkäftig ut?

 

                                     Efter gladspattet blev det till att vila. Vilken trevlig dag!

Det tar på krafterna att vara social

Utslagen

Så här trött kände jag mig efter gårdagens slit. Ni förstår, jag har två elaka katter efter mig. Varför dom inte gillar just mig vet jag inte, andra katter verkar uppskatta mitt sällskap. Nåmjau, det är bara att kämpa på, nån gång ger dom väl sig. 

Håhå mjau mjau, dags för en stärkande siesta

Det här kommer göra susen

 

Det är mycket nu

Mjau, kära kattkompisar!
Förstår om ni kanske känner er försummade men det är mycket nu. Som den ansvarsfulla utekatt jag numera är har jag fullt upp så här i början, det är mycket att hålla koll på.
Det finns en och annan mindre trevlig katt i grannskapet men där har jag hjälp av matte. Hon vet att jag har lite svårt att jama ifrån så då gör hon det i mitt ställe.
Men det finns positiva saker! Jag har blivit god vän med två katter, en herre och en dam. Vi brukar ta oss ett jam då och då. Dom har bott här länge och jamar värdefulla tips.

Vet ni vad? Jag har fått två fina grannar! Sippo och Tindra bor i huset nu! Jag har ännu inte träffat dom men matte har varit över med lite inflyttningsgodis jag köpt till dom. Mjau, vad jag hoppas dom kommer trivas här!

Vi jamas när vi jamas! Jag har inte glömt bort er.

Här passar jag på att ta en kort paus.

Grattis!

I dag fyller Sippo år.
Ett fyrfaldigt hurrjam för honom: Hurrjam hurrjam hurrjam hurrjam!

Lite mynta på födelsedagen sitter alltid bra

Ha en härlig födelsedag!

Otack är världens lön..

På altanen har matte en skön solstol och ett obekvämt elände till stol. Gissa vilken jag lagt tassarna på…
Matte är väldigt missnöjd, men generös som jag är erbjuder jag henne att sitta hela 30 minuter per dag i stolen. Man kan ju tycka att hon borde bli glad, men icke.

Det festliga var när hon trodde hon var listig som sparade halvtimmarna för att lägga ihop dom till en längre stund. Jag lät henne hålla på tills hon sparat ihop 6 timmar innan jag upplyste henne om att det är emot reglerna att spara. Ni skulle sett minen…

Sist mattes mamma var här så beklagade sig matte – igen! – över solstolen men vet ni vad g.matte sa då, jo, sluta gnäll människa och köp dig en till solstol!
Ni skulle sett minen då…obetalbar! Jag fick verkligen kämpa för att inte börja gapskratta.
G.matte stiger mer och mer i mina ögon. Hon verkar vara en mycket klok människa.

Matte, ta med dig dynan. Dina 30 minuter börjar…NU!
Vadå regnar?

Hemma bäst!

Kolla in halsbandet!
*stolt*

Färgen klär mig, eller hur?

Matte är fortfarande en aning nervös när det gäller mitt uteliv men när hon ser att jag trivs allra bäst i min egen trädgård börjar oron så sakteliga avta. Max att jag är borta 10 minuter, nån gång i bland. Då brukar jag lura bakom vår spaljé för att kolla till mitt revir. Dessutom håller jag noga koll på matte så att hon inte försvinner.

En gång blåste altandörren igen när matte var inne och blötte ner tallrikar. Då blev jag rädd vill jag jama! Har man som jag, innan jag hamnade hos matte, blivit utslängd och aldrig mer insläppt, ja det glömmer man inte i första taget. Men när jag  jamade på matte kom hon ilande, rask som en råtta, och ser nu noga till att altandörren inte kan stängas när jag är ute.

Råder inga jättetvivel om att jag trivs bäst hemma

Nu är det officiellt!

Jag är utekatt!
Det började med att jag gick i sele och koppel. Sen bara i sele, med matte som visade mig runt i området. Då rymde jag en liten sväng. Rymde och rymde förresten, jag avvek en smula från rutten men ni vet hur mattar är, det ska förstoras upp så hiskeligt. Nåväl, jag hittade hem och på den vägen är det.

Ni må tro att jag blev glad i går när matte istället för sele satte på mig ett jättefint halsband! Tassarna nuddade knappt marken när jag struttade ut, så stolt var jag.

Mitt arbete består av att hålla pöbeln borta från mitt revir, alltså trädgården + 10 meter säkerhetszon. Jag ligger för det mesta och lurar i en buske eller så ligger jag i solstolen. Hårt arbete kräver vila och massor med godis. Matte är mallig som en tupp, hon tror det är hon som lärt upp mig. Snäll som jag är låter jag henne leva i den villfarelsen.
Hoppas hon lyckas ta en bild på mig i mitt fina halsband, på bilden har jag fortfarande strypsnaran.

Stör ej.
Arbetare i vila.

Mattes matte är på ingång..

Vi hörs senare, kompisar.

Ha en härlig helg!    😀